Jag tror helt ärligt att jag dragit på mig någon slags depression eller liknande, panikångest eller någon annan modern sjukdom är det säkert. Allt går åt helvete, ingenting är roligt, jobbet är jobbigt, allt är jobbigt, mat är inte ens att tänka på och allt jag kan tänka är att de va bättre förr.

Det känns som att alla motgångar lamslår mig, jag gör fan ingenting. Lyfter inte ett finger i onödan, orkar inte ta tag i någonting. Allt är skit! Att diska blir ett helvete, alla vardagsgrejer blir skitjobbiga. Jag klarar inte av vissa lukter eller synen av vissa grejer får min mage att vända sig ut och in. Saker jag älskade förut får mig bara att må illa.

Jag är så jävla less att inte kunna äta som en normal människa. Känna att maten fastnar någonstans i halsen och växer uppåt. Att en så enkel grej som att äta kan vara så komplicerad.


Att vara inom det här husets fyra väggar får mig att bli galen, det känns som att luften står still och att det knappt går att andas.

Om det nu ska bli så, kan det hända på en gång så slipper man gå runt och oroa sig. Jag vill funka som en vanlig människa, vara mig själv igen!!! Inte ogilla allt roligt, vara helt jävla paralyserad och inte bry mig om ett skit. Jag vill bli matilda igen!

Vad göra??
Det här driver mig till vansinne, snart ligger jag bara i sängen och rör inte ett finger ens en gång.
Är det en fas i det jag går igenom eller vad fan händer?