same same but different

Idag är jag tillbaka på jobbet efter en veckas sjukdom.. kanske man kan säga. Lite av en helvetesvecka, först magsjuka sen avrunda det med en tur på akuten.

Jag känner mig lite nollställd, just ingenting berör mig. Jag vet att det kommer gå över, så småningom. Men första dagen ute i världen med detta i bagaget är lite jobbig. Egentligen vill jag bara grina, ligga hemma i sängen och aldrig mer kliva upp.
Så funkar det inte.

En stor förlust, men det som inte dödar, det härdar?
Jag fattar inte, jag har inte ens ringt Helena. Då gör det ont. Jag vill inte sätta människor i den sitsen att de inte vet vad de ska säga, för det vet inte jag heller.


Det är svårt att uppskatta det man har, när man vet vad man saknar.


& tack...

Prosit!
Postat av: helena

ibland kan man bara inte prata.. men jag hoppas att du kan prata i morgon, småsaker & det stora, om du vill. annars kan vi ju alltid behandlar populära saker som karlar, kläder & mindre smarta människor :P <

2009-02-23 @ 16:04:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0