Inatt drömde jag om gamla klasskompisar, två stycken pojkar jag saknar väldigt mycket. En försvann redan i gymnasiet, började med mystiska piller? ... Jaja, livet går vidare men ibland saknar man när man satt och kastade sudd på varandra på mattelektionerna. Som kära träslöjdsläraren sa till mig ett antal gånger "låt pojkarna vara ifred matilda" haha. De va även han som började kalla mig för Vilda Matilda - kan de stämma? Kanske då.. Fan, träslöjden va ju höjdpunkten på veckan! En lektion ensam med alla killar (ja, jag valde inte träslöjd för att jag gillar att snickra) och man behövde inte göra ett skit. I alla fall inte jag, alla slöjdalster som jag dragit hem till mamma är de egentligen någon annan som gjort. Mest troligt heter han Linus, haha. Förresten finns de en pojk till jag saknar, eller våra samtal.. Allt jäkla tok.


Men mest saknar jag Helena!