Det hände något när grannarnas björkar slog ut. Det känns som att jag/vi verkligen lämnat allt jobbigt bakom oss och står inför en ny ljus tid. Så härligt att känna sig riktigt riktigt lycklig. Visst är det gnissel men i det stora hela är allt helt underbart.

Jag trodde aldrig att jag skulle trivas i det här huset, det gör jag. Jag trodde aldrig att Ella skulle vara så underbar, det är hon. Jag trodde aldrig att jag skulle bli nykär i Jonas, det är jag. Jag trodde aldrig att jag skulle känna mig riktigt tillfreds med allt, det gör jag.

Det är som om alla pusselbitar föll på plats när jag såg dom små löven. Ha ha, låter helt sjukt. Men när man mår dåligt har man inte tid eller ork att se allt det fina som finns omkring en, man uppskattar ingenting och tycker hela världen är grå.