Ett välstädat hem är fel fokus i livet

Känner att jag börjar sätta lite väl höga krav på mig själv, har svårt att leva nu och endast nu. Planering är a och o för mig, och vill jag något ska det gärna hända just nu. Har svårt att acceptera att saker och ting tar tid, exempelvis renovering. Har ännu svårare att acceptera att mammaledigheten inte bör gå till att städa och liknande, klart jag sätter alltid Ella främst men det är ju bra att passa på att städa medans man ändå är hemma.

Det är tusen och åter tusen saker jag VILL göra men inte har tid att göra just nu, kanske borde inse att jag är mamma och har ansvar för en annan person i mitt liv och då kan det andra vänta. Men samtidigt har jag ångest att inte hinna med allt jag vill göra... Svår ekvation det här, ser ni.

Jag har alltid varit så att jag skriver listor för det mesta, men det för det mesta faller listorna i glömska. Kanske borde lära mig att ta tag i det som står på listan FÖRST, för det är det som gnager på mig - att jag skjuter upp sådant som faktiskt är viktigt. Har t ex haft försäkringspapper hemma jättelänge nu, varför inte bara sätta sig ner 15 min och få det överstökat? Nej facebook är ju roligare.. Har inte gått undan med en skottkärra full i gamla blommor, varför? Jo ... tradera är ju skoj. Har inte tagit fram mina höstskor för jag orkar inte gå ner i källarn.

Jag blir galen på mig själv att jag inte värdesätter den "ensam" tid jag har, dvs då Ella sover. Vilket hon faktiskt gör från 19 till 6.15, så lite tid finns ju till att göra saker. Vad jag oftast gör med den här tiden? Ja just det, sitter framför datorn. Alltså det är inge fel i att slappa, men saken är den att jag slappnar inte av när jag sitter vid datorn för jag hittar alltid något jag vill göra (måla, renovera etc), något jag vill ha (då leder det till oro över pengar) eller någon sjukdom jag eller någon i min närhet kan ha. Ungefär så.

Fan. Varför ska det vara så svårt att vara vuxen? Jag beundrar min mamma, hon gör alltid det hon måste innan hon sätter sig framför tv'n. Felet är att jag sätter mig vid datorn INNAN jag ska göra nånting och då blir det bara pannkaka av allting. Är det här ett syndrom för alla 80-talister? Är det kanske något i vår uppväxt som format oss? Tjernobyl? För mycket hårspraysanvände av våra mammor?

Skicka mig på rehab, tack. Eller ge mig åtminstonde kraft att orka leva med att jag inte orkar göra allt jag vill. Det här driver mig till vanvett snart, jag måste lära mig inse att det är mitt liv och mina prioriteringar, vad jag gör bestämmer jag. Orkar jag inte så orkar jag inte, ingen kommer (nog) straffa mig för det. Har fått för mig att bödeln står bakom dörren varje gång jag tänker "jag gör det imorn".
Nä, om man skulle ta och go with the flow lite oftare.

Prosit!
Postat av: Lena

Dammtussar är bara ett bevis på att man har roligare saker för sig än att ståda! ;)

Oj då..råkade visst klicka hem två par jeans nyss..

sjuklingströstshopping?!

2010-09-16 @ 13:02:36
URL: http://lenaskrypin.bloggagratis.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0